Semesterresor:

















Skidresor:













Kortresor:














  20110415-fredag
  20110416-lördag
  20110417-söndag
  20110418-måndag
  20110419-tisdag
  20110420-onsdag
  20110421-torsdag
  20110422-fredag
  20110423-lördag
  20110424-söndag


Resan dit är 1 251km och tar enligt google ca 18 timmar 16 min

Visa större karta



















 
Arjeplog är en liten stad 125 mil norr om Göteborg. Här bor drygt 3000 invånare. Många små orter i Norrland dör sakta ut men det kan man inte säga om Arjeplog.

Här finns test-anläggningar för flera bilmårken tex Mercedes, BMW, Porce mm. De testar bilens egenskaper i vinterväglag. Isarna byggs om till testbanor.

Här finns flera hotell som är fullbelagda hela vintrarna och många Arjeplogbor hyr ut hus och lägenheter till biltestarna. Det ger många arbetstillfällen och får staden att leva.

Påsken är en riktig återträffshelg. Då kommer alla Arjeplog-bor tillbaka som bor på annan ort för att plugga eller som flyttat till annat ställe. Tur att biltestarna åkt hem så de återvändande får plats.
 
 
 
 
 
Toms skoter:
Ski-doo MXZ800
153 hk
Maxfart: ca 200 km/h
Vikt: 190 kg
Nypris: 130000 kr
Årsmodell: 2008
 
 
 
 
 
 
Skoter - det måste vara det som livet handlar om här uppe. ALLA har en skoter, eller två eller tre. Och alla åker skoter oavsett ålder.

Man har en släpkärra för att kunna frakta sin skoter om det är dåligt med snö. Man har en släpkära till sin skoter för att kunna frakta det men vill. Och man kommer vart man vill med sin skoter.

Man transporterar sig med sin skoter, man fraktar saker med sin skoter men framför allt - man leker med sin skoter!
 
"he som konsi, att man int behöv hjälm när man åk skoter. Man tjör ju änd över hundra."
 
 
Vi visste inte det innan, men det finns massa olika sorters skotrar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
SAMMANFATTNING:
Detta var en fantastiskt rolig vecka med många upplevelser som vi aldrig varit med om innan.

Påsken i Arjeplog är värd många besök!

Att vara i fjällen med skidkläderna på och inte åka skidor kändes konstigt. Att bara ha tid att vara i snön är inget vi är vana vid. Det gäller ju att utnyttja det dyra liftkortet.

Tänk att man kan laga all mat över öppen eld! Och toastjärn för grillning är nästa inköp till landet. Tänk att få grilla sin toast även på landet.

Om Elin gifter sig med Tom får hon underbara svärföräldrar. Det var som vi hade varit kompisar i ungdomen och nu återträffades efter 20 år och allt var som förr. Visst är det konstigt att man kan känna så. Men vi hade samma minnen från vår ungdom trots att vi varit med i kyrkor så långt ifrån varandra.

Massor av underbara ungdomar har vi fått umgås med. Några blev lite av favvisar. Och föräldrarna till dessa ungomar var också trevliga bekantskaper.

Köra skoter var kul. Det gick fortare än vad jag hade tänkt. Och där kom alla tankar på hur farligt det egentligen är. Det var roligast att åka med Tom. HAN kunde köra skoter och det gjorde att man inte behövde vara rädd som man var när man själv körde. Man visste ju inte riktigt hur skotern skulle uppföra sig och i spåren på isen så spårade det allt lite grann.

// Kate






 
Resan startade med att Kate plockades upp vid GP-huset kl 15.00. Björn körde första sträckan som startade med kö redan innan Kungälv.
Vi stannade på Rasta strax norr om Grums för att äta lite middag och byta chaufför. Kate fick köra en stund.
Sedan gick det på skumpiga vägar norrut.
Det var nästan ingen trafik, fartkamerorna kom glesare och glesare så det gick att köra ganska fort.
När vi kom till Ytterhogdal var det dax för förarbyte igen, och lite kaffe samt befriande kissepaus.

Strax efter klockan tre började det ljusna igen.

E45:an är verkligen i dåligt skick.
När vi lämnade denna europa-väg för att gena från Slagnäs till Arjelog på gul väg fick vi klart bättre väglag utan hål och gupp. Men här fanns orädda renar som var svåra att upptäcka och tjädrar som vägrade lämna vägbanan.
Vi var framme kl 06 och la oss tre timmar. Kl10 kom Ewa, Svante och Tom och vi åt frukost tillsammans.
Sen åkte vi till en liten sjö, träsk? som hette Rappatjärn. I alla fall, det fanns inplanterad fisk där så man kunde pilka och det var några som gjorde det också men det verkade inte vara nåt bra napp.







Det blåste mycket och vinden kändes kall. Varför stannade solen ovan molnen?



"Vad ska vi göra medan vi väntar på Elin? Vi kan ju inte bara sitta här..." sa Tom
Svante gjorde upp eld och Ewa fixade goda toastar som lagades till på elden. Även kaffet kokades över öppen eld.
Men alla fick testa på att köra skoter och Elin kom tillbaka efter att ha klarat skoterkortet på ort 4 mil norröver. NU fick hon köra lagligt.
Björn tränade på Christians personnummer, "måste kunna det ifall nån frågar efter mitt skoter kort ;^)
Frukost klockan 10, lagom tidigt. Mycket prat och gott.


Gratis internet på en semester - det är lyx!
Svante testade om det gick att köra skoter dit vi skulle, vilket ledde till att hans skoter gick sönder mot något som stack upp ur snön.

Skotrarna fick därför köras på släp till sjön Uddjaur, vid Stragg.
Vi fick reda på av Uffe och Inga-Lena att renarna skulle föras till fjället och att de skulle passera alldeles i närheten så vi kunde få oss en titt, et finns inte många möjligheter till det.

Varje vår och höst flyttas de 2000 renarna från kusten till fjällen, och tvärtom, med skoter och hundledning. De förs ca 3 mil om dagen.
En lycklig skotertjej!
Toast på öppen eld är mumsgott!!!

När dessutom solen visar sig och man hittat lä, kan det vara bättre?
Det blev mycket skoterkörning i olika omgångar. Föret är inte bra, säger de... Vi vet inte så mycket om hur det kan vara så vi är nöjda ändå.
Souvas och potatis och grönsaksblandning tillagad över öppen eld kändes som riktig lyxmat. Ewa gillade inte röken.

Men vädret blev sämre och tillslut vann regnet över oss och vi begav oss hem.
När vi kom hem övergick regn i snö, men vi gjorde vårt bästa för att slå varann i kortspel

En slapp morgon plus lite jobb, Kate med jobbet och Berth med att kolla bilen som lät lite konstigt på vägen upp. Men han såg inget som man direkt kunde laga.



Kortspel är också avkopplande.
Sen var det dax för fika.

Brödet smakade fantastiskt, men mellanmjölken... den är RÖD?!!
Tom höll den guidade turen själv, han har ju ändå jobbat här och kanske ska till sommaren. Vi fick se det intressanta bildspelet som ingår.
Kyrkan byggdes på 1600-talet och byggdes på nytt 100 år senare.
Prästen tog emot oss och undrade om han fick låna 5 minuter för att berätta om kyrkan och lite historia.

De 5 minuterna blev 1,5 timma, men det var intressant, han hade verkligen läst på Arjeplogs historia!!
Vyerna är fantastiska! Vattendrag vart man vänder blicken.
Ewa och Kate gick en promenad på kvällen upp till hotell "Hatten". Härifrån kunde man se långt t o m de fula vindkraftverken.

Männen bärgade Svantes skoter som hamnat snett några dagar innan.
Berth och Kate åkte
söderut till Långsjöby

Vi hälsade på Jacces föräldrar och fick både fika och god middag.

Vi gick lång promenad genom byn som är 4 km lång. Och så blev vi visade kyrkan som de bor i och som Siwert jobbar i.
Ungdomarna åkte upp till Akkelis och Karlbergs stuga vid Bukt.
Det blev en härlig skoterfärd idet bästa vädret hittils
Akkelis
Man har kul när man är många, och när man har snö att leka.

De som var med var Björn, Cathrine, Tom, Elin, Alex och Hannal
Vyerna är fantastiska även om korten är tagna på dass.
Tom älskar att köra skoter, Cathrine gillar att åka med.
Hemma, kan man roa sig med TV-spel.

"Döda-flest-vinner"
Morgonstök. Vi äter gemensam frukost varje morgon. Eva, Svante och Tom som sover hos farmorn kommer klockan 10. Fast idag startade vi lite tidigare.
Vi körde och tankade och sedan bar det av mot norska gränsen. Det är drygt 13 mil dit.
Överallt längs vägen när man kommit upp på fjället så står det parkerade bilar med släp. Speciellt vid gränsen, där var det måånga bilar!
Sen gäller det att få av skotrarna och parkerat rätt, och se till så all packning blir jämt fördelad....
Sen är det bara köra.
Av den lapplänska tystnaden märkte vi inget förrän kl 19.00. Det var mest motorsågsljud man hörde eller jag menar skoterljud.
Svante är en hejare på att göra upp eld. Veden på fjället var blöt så man fick underhålla elden hela tiden. Vi hjälptes åt lite att samla ved. Svante körde runt med sin skoter för att hitta. När man har ved kan man laga mat.
Idag blev det suovas till middag, och falukorv som "snacks".

Gropen vi satt i hade någon annan grävt men den var bra. Snön runtomkring har inte full bärighet på alla ställen så man kan trampa ner sig till midjan om man går fel.
"Nä, nu kan jag inte sitta still", sa Elin. "Jag tror jag kastar lite snöboll på Tom... och pappa... och..."

Tom är aldrig sen på att hänga på bus och vinna ska han.
Björn och Cathrine
traskade i snön
Saltdal


När solen tittade fram gav den naturen ett helt annat utseende och den gav oss värme. Vilken skillnad vädret gör.


Cathrine tränade på att köra skoter och blev riktigt duktig till slut.
Vi lämnade vår plats på fjället klockan 19.30 och körde rolig skoter till bilarna. Det är ett släpande att få uppskotrarna på släpet, men vi hjälps alla åt speciellt de med muskler.
Vi körde en liten omväg in i Norge på vägen hem för att få skåda den vackra vyn i Junkerdal.
När vi lämnat Norge och kommiten bit in i Sverige passerade vi Polcirkeln. Första gången för de flesta av oss göteborgare.
Jag brukar säga att Gud tappade fantasin när han kom till att skapa Sverige. Men här måtte det ha funnits en del kvar, såå vackert.

Väl hemma (22.00) Var vi tämligen slut.
Vi började dagen med lite handlande och en titt i glashyttan där Sara jobbade. Några fina saker fick följa med hem.



Sen åkte vi till Bukt och ut med skoter till Karlbergs stuga som låg på en ö i Hornavan.
 
Här fanns massor av kompisar till Tom - och Elin.



Vi tog skotrarna upp till Akkelis. Det var en skumpig resa, gissar på träningsvärk på insidan låren i morgon.
När vi kom så långt upp som grabbarna tänkte sa Ivan Karlberg:
"-Nog ska vi väl ända upp till toppen"

Dit kom vi, fast vi fick gå de sista 200 metrarna.
"- Titta där! Där nere är Karlbergs stuga", sa John och Alex
Man kan bara förundras över utsikten. Sjöar överallt med små öar i. t ex sjön Uddjaur lär ha 365 öar.
Hornavan är lång, närmare 7 mil.
Kate gillade både skoterfärd och utsikt.

När vi kom ner igen, ville solen visa sig lite. Det var inte dumt alls.
Man parkerar i Bukt och lastar av sina skotrar för vidare färd på Hornavans is. Där var det bra geggigt nu.
Vi stannade mitt på isen för Eva och Ivan diskuterade vart vi skulle åka. Här kändes det "öppna landskap"
Vi stannade på fastlandet på andra sidan Hornavan fast någon mil norrut från där vi startade.

Det var 9 skotrar varav en del med släp.

Svante var inte med men vi kunde fixa eld i alla fall.
Så tittade solen fram!!!!

Tom och Alex åkte och hämtade Eva och Jennie som precis kom från Luleå flygplats.
Ivan gjorde också en eld när det närmade sig matdax.
Kafe, mat och massa umgänge...

och så snöbollskrig förstås. De som inte fick snöbollar på sig satt i "regnet" under snöbollens färd mot mottagaren.
Men vad gjorde Alexs skoter uppe bland bergen där det inte fanns någon snö??

Ååh, en vattenpöl på isen :^) Tom och John bara måste pröva om man kunde köra igenom utan att bli blöta.
Tillslut var alla ungdomarna och körde i pölen.

... jo om man körde tillräckligt många gånger så blev man blöt!
Ivan,
en man som kunde sin natur och alla omgivningar. En riktig Arjeplogbo. Han lät precis som Ingemar Stenmark. En mycket trevlig man, men var fanns katten?
Det var långfredag idag och gudstjänst i Lyktan tillsammans med stadskyrkan klockan 18.00.
Vi fick två predikningar, Martin och prästen Anders (som egentligen höll inledningstal men "eftersom han var först så kunde han ju säga vad han ville och ta det godaste bitarna ut påsk-kakan")
Så var det vax för middag, kl 20.00. Sen var det bråttom för en del för det gick ju att spela fotboll på fotbols-planen av konstgräs.
Vi vaknade till en fantastisk dag!!

Många var vi som skulle ut så vi bestämde oss för att "fara" över till andra sidan Hornavan, till en ö där.
Som flest var vi 25 stycken men när vi skulle hem var vi 23 stycken som skulle dela på 9 skotrar och två släp.

De snälla Karlbergarna lånade ut en skoter till oss och fixade till så alla kom hem.
Det mesta av tiden när man är ung, går åt till att köra skoter. Annars kunde man ju skapa en boll av en fylld socka och spela brännboll. Snön var tung och man kunde lätt sjunka ner till låren, men bara ibland. Detta gjorde brännboll lite mer komplicerat.
Om man blivit gammal får man sitta. Men det var inte alls dumt denna dagen. Eva och Kate ser ut att ha kul ihop.
Alex är en helskön kille med hela kroppen full av myror.



Som sagt, med skoter kan man göra mycket...
dumt.

"men det är bara roligt!"



Jag tror minsann denne grabben behöver 100 änglar som beskyddar.
REMBO blev öknamnet på grabben med skotern som käkade remmar. Eller var det öknamnet på skotern kanske?

Ingen billig middag vill jag lova.
När klockan närmade sig 20 var det dax att lämna Hornavans is för denna gången. Men visst är den värd att komma tillbaka till.


Vi åkte runt Svantes jobb, fiskodlingen Säla.Det är ganska komplicerat att föda upp fiskar!!
Resan hem startade lite tidigare än planerat.

Tom och Jennie skulle till fjälls och behövde starta tidigt så vi åt frukost tillsammans innan de for.

Städade och färdigpackade lämnade vi Arjeplog kl 09.07
Kate körde de första milen genom vacker natur på ganska tomma vägar.
Vi stannade i Berg söder om Östersund och skulle fika men det fanns bara hamburgare och pizza så det fick bli hamburgare.

Berth tog över körningen genom de skogigare Jämtland och Härjedalen.
Björn bestämde sig för att plugga lite och varje gång han gjorde det sjönk han väldigt djupt i böckerna.

Cathrine tyckte han var dödstråkig.
Många älvar ger många broar. Vatten är vackert.
Där 45:an delar sig till 45:an och 26:an körde vi fel så vi hamnade på 26:an till Filipstad. Men det visade sig vare en mycket bra felkörning. Trafiken var glesare och vägen klart mycket bättre.

Ibland var vägen verkligen rak.
Sista stoppet blev i Karlstad. En stad med Centrumskyltar!

Här stannade vi och åt pizza. Björn tog över körningen som nu fortsatte på 45:an igen.

Hemma var vi klockan 23.50.
126,5 mil på 14h & 45min.